Röda bergen i går ...
Under 1900-talets första decennier rådde en svår bostadssituation i Stockholm och man sökte därför efter nya sätt att bygga. Syftet var att förbättra hygien och boendestandard samt att få in ljus och luft i lägenheter och på gårdar. Vid sekelskiftet var gårdarna ett gytter av flyglar och gårdshus och användes ofta som arbetsplats. De ansågs djupa, mörka och ohälsosamma.

Genom ändrade byggnadsbestämmelser i början av 1920-talet underlättades möjligheten att genomdriva gårdssaneringar och att skaffa ytor till gemensamma gårdar. Inspirationskällan för den nya stadsplaneringen var Tyskland och Österrike. Arkitekt Per Olof Hallman var väl förtrogen med de nya stadsplaneidealen när han 1907 utformade ett stadsplaneförslag för Röda bergen. Hans ursprungliga förslag var ett område med två egnahemsområden, fyra- och femvånings hyreshus, offentliga byggnader (bl.a. kyrka), trafikseparerade gator, planteringar, parker och enhetliga gårdar. Det fanns inga förgårdar, i stället lades tyngdpunkten på sammanhängande gårdar och parker.

År 1923 antogs en reviderad stadsplan för nordvästra Norrmalm utförd av arkitekten Sigurd Lewerentz, men på Hallmans initiativ. Den reviderade stadsplanen kom att ligga till grund för större delen av bebyggelsen. Här föreskrevs att husen inte fick vara högre än tre våningar, för ytterområdena gällde fortfarande fyra och fem våningar. 

Den nya bebyggelsen uppfördes av kooperativa föreningar, bostadsstiftelser och privata byggmästare. HSB, som vid den här tidpunkten var engagerat i bostadsbyggande på många platser i innerstaden, lät uppföra ett stort antal byggnader i Röda bergen. Bebyggelsen var inspirerad av 1700-talsbarock och svensk empir i nationalromantisk anda. Kvarteren utformades så att gårdarna alltid hade en öppen sida mot gatan eller en annan gård. De olika fastigheterna avgränsades från varandra med staket och murar och byggnaderna grupperade sig kring centrala parkstråk som Solvändan, Rödabergsgatan och Rödabergsbrinken. Området fick karaktären av trädgårdsstad med stora gemensamma gårdsrum och planteringar som sammanlänkade gårdarna med gaturummen.

... och i morgon
Röda bergen anses vara ett av Stockholms finaste exempel på 1920-talets stadsplaneidéer och hela området är därför av riksintresse för kulturmiljövården. När områdets gator och parker framöver ska rustas upp behöver särskild omsorg därför ägnas åt att bevara och i vissa fall återställa ursprungliga värden. Av detta skäl har Stockholms stad antagit en bevarande- och upprustningsplan för Röda bergen. En länk till planen finns i menyn till höger.

Lästips
- Tjugotalshusen i dag. Tidstypiska egenskaper och varsam förnyelse, Williams, Lisbeth & Blomberg, Ingela, Formas 2005
- Stockholmsgårdar, Mehlis, Karin & Blåvarg, Susanna, Byggförlaget 1998